Ιώβ

Job - Chapter 7

1

πότερον οὐ πειρατήριον εἰμί ὁ βίος ἄνθρωπος ἐπί ὁ γῆ καί ὥσπερ μίσθιος αὐθημερινός ὁ ζωή αὐτός

Isnotthelifeofmanuponearthastateoftrial?andhisexistenceasthatofahirelingbytheday?

2

ἤ ὥσπερ θεράπων δείδω ὁ κύριος αὐτός καί τυγχάνω σκιά ἤ ὥσπερ μισθωτός ἀναμένω ὁ μισθός αὐτός

Orasaservantthatfearshismaster,andonewhohasgraspedashadow?orasahirelingwaitingforhispay?

3

οὕτως καΐἐγώ ὑπομένω μήν κενός νύξ δέ ὀδύνη δίδωμι ἐγώ εἰμί

SohaveIalsoenduredmonthsofvanity,andnightsofpainhavebeenappointedme.

4

ἐάν κοιμάω λέγω πότε ἡμέρα ὡς δέ ἄν ἀναἵστημι πάλιν πότε ἑσπέρα πλήρης δέ γίγνομαι ὀδύνη ἀπό ἑσπέρα ἕως πρωΐ

WheneverIliedown,Isay,When<b>willitbe</b>day?andwheneverIriseup,again<b>Isay</b>when<b>willitbe</b>evening?andIamfullofpainsfromeveningtomorning.

5

φύρομαι δέ ἐγώ ὁ σῶμα ἐν σαπρία σκώληξ τήκω δέ βῶλαξ γῆ ἀπό ἰχώρ ξύω

Andmybodyiscoveredwithloathsomeworms;andIwasteaway,scrapingoffclodsofdustfrommyeruption.

6

ὁ δέ βίος ἐγώ εἰμί ἐλαφρός λαλιά ἀποὀλλύω δέ ἐν κενός ἐλπίς

Andmylifeislighterthanaword,andhasperishedinvainhope.

7

μιμνήσκω οὖν ὅτι πνεῦμα ἐγώ ὁ ζωή καί οὐκέτι ἐπι ἀναἔρχομαι ὁ ὀφθαλμός ἐγώ ὁράω ἀγαθός

Rememberthenthatmylifeisbreath,andmineeyeshaltnotyetagainseegood.

8

οὐ περιβλέπω ἐγώ ὀφθαλμός ὁράω ἐγώ ὁ ὀφθαλμός σύ ἐν ἐγώ καί οὐκέτι εἰμί

Theeyeofhimthatseesmeshallnotseeme<b>again</b>:thineeyesareuponme,andIamnomore.

9

ὥσπερ νέφος ἀπο κατααἴρω ἀπό οὐρανός ἐάν γάρ ἄνθρωπος καταβαίνω εἰς ᾅδης οὐκέτι μή ἀναβαίνω

<b>Iam</b>asacloudthatisclearedawayfromthesky:forifamangodowntothegrave,heshallnotcomeupagain:

10

οὐδέ οὐ μή ἐπιστρέφω ἔτι εἰς ὁ ἴδιος οἶκος οὐδέ μή ἐπιγιγνώσκω αὐτός ἔτι ὁ τόπος αὐτός

andheshallsurelynotreturntohisownhouse,neithershallhisplaceknowhimanymore.

11

ἀτάρ οὖν οὐδέ ἐγώ φείδομαι ὁ στόμα ἐγώ λαλέω ἐν ἀνάγκη εἰμί ἀναοἴγω πικρία ψυχή ἐγώ συνἔχω

ThenneitherwillIrefrainmymouth:Iwillspeakbeingindistress;beinginanguishIwilldisclosethebitternessofmysoul.

12

πότερον θάλασσα εἰμί ἤ δράκων ὅτι κατατάσσω ἐπί ἐγώ φυλακή

AmIasea,oraserpent,thatthouhastsetawatchoverme?

13

εἶπον ὅτι παρακαλέω ἐγώ ὁ κλίνη ἐγώ ἀναφέρω δέ πρός ἐμαυτοῦ ἴδιος λόγος ὁ κοίτη ἐγώ

Isaidthatmybedshouldcomfortme,andIwouldprivatelycounselwithmyselfonmycouch.

14

ἐκφοβέω ἐγώ ἐνύπνιον καί ἐν ὅραμα ἐγώ καταπλήσσω

Thouscarestmewithdreams,anddostterrifymewithvisions.

15

ἀποἀλλάσσω ἀπό πνεῦμα ἐγώ ὁ ψυχή ἐγώ ἀπό δέ θάνατος ὁ ὀστέον ἐγώ

Thouwiltseparatelifefrommyspirit;andyet<b>keep</b>mybonesfromdeath.

16

οὐ γάρ εἰς ὁ αἰών ζάω ἵνα μακροθυμέω ἀποἵστημι ἀπό ἐγώ κενός γάρ ἐγώ ὁ βίος

ForIshallnotliveforever,thatIshouldpatientlyendure:departfromme,formylife<b>is</b>vain.

17

τίς γάρ εἰμί ἄνθρωπος ὅτι μεγαλύνω αὐτός ἤ ὅτι προςἔχω ὁ νοῦς εἰς αὐτός

Forwhatisman,thatthouhastmagnifiedhim?orthatthougivestheedtohim?

18

ἤ ἐπισκοπή αὐτός ποιέω ἕως ὁ πρωΐ καί εἰς ἀνάπαυσις αὐτός κρίνω

Wiltthouvisithimtillthemorning,andjudgehimtill<b>thetimeof</b>rest?

19

ἕως τίς οὐ ἐάω ἐγώ οὐδέ προἵημι ἐγώ ἕως ἄν καταπίνω ὁ πτύελος ἐγώ ἐν ὀδύνη

Howlongdostthounotletmealone,norletmego,untilIshallswallowdownmyspittle?

20

εἰ ἐγώ ἁμαρτάνω τίς δύναμαι σύ πράσσω ὁ ἐπιἵστημι ὁ νοῦς ὁ ἄνθρωπος διά τίς τίθημι ἐγώ κατεντευκτής σύ εἰμί δέ ἐπί σύ φορτίον

IfIhavesinned,whatshallIbeabletodo,Othouthatunderstandestthemindofmen?whyhastthoumademeasthineaccuser,and<b>why</b>amIaburdentothee?

21

καί διά τίς οὐ ποιέω ὁ ἀνομία ἐγώ λήθη καί καθαρισμός ὁ ἁμαρτία ἐγώ νυνί δέ εἰς γῆ ἀποἔρχομαι ὀρθρίζω δέ οὐκέτι εἰμί

Whyhastthounotforgottenmyiniquity,andpurgedmysin?butnowIshalldeparttotheearth;andinthemorningIamnomore.