Τωβίτ — B/A (Codex Vaticanus/Codex Alexandrinus)

Tobit - Chapter 2

1

ὅτε δέ καταἔρχομαι εἰς ὁ οἶκος ἐγώ καί ἀποδίδωμι ἐγώ ἅννα ὁ γυνή ἐγώ καί τωβιας ὁ υἱός ἐγώ ἐν ὁ πεντηκοστός ὁ ἑορτή ὅς εἰμί ἅγιος ἑπτά ἑβδομάς γίγνομαι ἄριστον καλός ἐγώ καί ἀναπίπτω ὁ ἐσθίω

NowwhenIwascomehomeagain,andmywifeAnnawasrestoreduntome,withmysonTobias,inthefeastofPentecost,whichistheholyfeastofthesevenweeks,therewasagooddinnerpreparedme,inthewhichIsatdowntoeat.

2

καί θεάομαι ὄψον πολύς καί εἶπον ὁ υἱός ἐγώ βαδίζω καί ἄγω ὅς ἐάν εὑρίσκω ὁ ἀδελφός ἐγώ ἐνδεής ὅς μιμνήσκω ὁ κύριος καί ὁράω μένω σύ

AndwhenIsawabundanceofmeat,Isaidtomyson,Goandbringwhatpoormansoeverthoushaltfindoutofourbrethren,whoismindfuloftheLord;and,lo,Itarryforthee.

3

καί ἔρχομαι εἶπον πατήρ εἷς ἐκ ὁ γένος ἐγώ στραγγαλόομαι ῥίπτω ἐν ὁ ἀγορά

Buthecameagain,andsaid,Father,oneofournationisstrangled,andiscastoutinthemarketplace.

4

καΐἐγώ πρίν ἤ γεύω ἐγώ ἀναπηδάω ἀνααἱρέω αὐτός εἰς τις οἴκημα ἕως οὗ δύν ὁ ἥλιος

ThenbeforeIhadtastedofanymeat,Istartedup,andtookhimupintoaroomuntilthegoingdownofthesun.

5

καί ἐπιστρέφω λούω καί ἐσθίω ὁ ἄρτος ἐγώ ἐν λύπη

ThenIreturned,andwashedmyself,andatemymeatinheaviness,

6

καί μιμνήσκω ὁ προφητεία ἁμώς καθώς εἶπον στρέφω ὁ ἑορτή σύ εἰς πένθος καί πᾶς ὁ εὐφροσύνη σύ εἰς θρῆνος καί κλαίω

RememberingthatprophecyofAmos,ashesaid,Yourfeastsshallbeturnedintomourning,andallyourmirthintolamentation.

7

καί ὅτε δύνω ὁ ἥλιος οἴχομαι καί ὀρύσσω θάπτω αὐτός

ThereforeIwept:andafterthegoingdownofthesunIwentandmadeagrave,andburiedhim.

8

καί ὁ πλησίον ἐπιγελάω λέγω οὐκέτι φοβέω φονεύω περί ὁ πρᾶγμα οὗτος καί ἀποδιδράσκω καί ὁράω πάλιν θάπτω ὁ νεκρός

Butmyneighboursmockedme,andsaid,Thismanisnotyetafraidtobeputtodeathforthismatter:whofledaway;andyet,lo,heburieththedeadagain.

9

καί ἐν αὐτός ὁ νύξ ἀναλύω θάπτω καί κοιμάω μιαίνω παρά ὁ τοῖχος ὁ αὐλή καί ὁ πρόσωπον ἐγώ ἀκάλυπτος εἰμί

ThesamenightalsoIreturnedfromtheburial,andsleptbythewallofmycourtyard,beingpollutedandmyfacewasuncovered:

10

καί οὐ οἶδα ὅτι στρουθίον ἐν ὁ τοῖχος εἰμί καί ὁ ὀφθαλμός ἐγώ ἀναοἴγω ἀποὁδεύω ὁ στρουθίον θερμός εἰς ὁ ὀφθαλμός ἐγώ καί γίγνομαι λεύκωμα εἰς ὁ ὀφθαλμός ἐγώ καί πορεύομαι πρός ἰατρός καί οὐ ὠφελέω ἐγώ ἀχιάχαρος δέ τρέφω ἐγώ ἕως οὗ πορεύομαι εἰς ὁ ἐλυμαίς

AndIknewnotthatthereweresparrowsinthewall,andmineeyesbeingopen,thesparrowsmutedwarmdungintomineeyes,andawhitenesscameinmineeyes:andIwenttothephysicians,buttheyhelpedmenot:moreoverAchiacharusdidnourishme,untilIwentintoElymais.

11

καί ὁ γυνή ἐγώ ἅννα ἐριθεύομαι ἐν ὁ γυναικεῖος

AndmywifeAnnadidtakewomen'sworkstodo.

12

καί ἀποστέλλω ὁ κύριος καί ἀποδίδωμι αὐτός καί αὐτός ὁ μισθός προςδίδωμι καί ἔριφος

Andwhenshehadsentthemhometotheowners,theypaidherwages,andgaveheralsobesidesakid.

13

ὅτε δέ ἔρχομαι πρός ἐγώ ἄρχω κράζω καί εἶπον αὐτός πόθεν ὁ ἐρίφιον μή κλεψιμαῖος εἰμί ἀποδίδωμι αὐτός ὁ κύριος οὐ γάρ θεμιτός εἰμί ἐσθίω κλεψιμαῖος

Andwhenitwasinmyhouse,andbegantocry,Isaiduntoher,Fromwhenceisthiskid?isitnotstolen?renderittotheowners;foritisnotlawfultoeatanythingthatisstolen.

14

ὁ δέ εἶπον δῶρον δίδωμι ἐγώ ἐπί ὁ μισθός καί οὐ πιστεύω αὐτός καί λέγω ἀποδίδωμι αὐτός ὁ κύριος καί ἐρυθριάω πρός αὐτός ὁ δέ ἀποκρίνω εἶπον ἐγώ ποῦ εἰμί ὁ ἐλεημοσύνη σύ καί ὁ δικαιοσύνη σύ ὁράω γνωστός πᾶς μετά σύ

Butshereplieduponme,Itwasgivenforagiftmorethanthewages.HowbeitIdidnotbelieveher,butbadeherrenderittotheowners:andIwasabashedather.Butshereplieduponme,Wherearethinealmsandthyrighteousdeeds?behold,thouandallthyworksareknown.